Rapport från pappa (Johanna update)
Hej allihopa!
Jag har nyss fått rapport från pappa om Lucia, jag är ju som sagt sjuk och kan tyvärr inte vara hos henne idag, hur mycket jag än önskade att jag kunde. Dagens känns tom, för jag har inte fått spenderat någon timme alls med henne, men hur som så hade hon varit lugn och sansad idag, pappa hade tagit en promenad med henne och hon hade villigt hängt på honom, duktig!
Imorgon skall hon skos, och jag måste trots alla odds, och trots hur ont jag än har åka till henne, men det gör mig ingenting, för hos henne mår jag ju alltid bra. Imorgon skall hon igång på riktigt, om en vecka och två dagar är det rutinkoll och jag hoppas att vi får klartecken för träning och tävling då, även om det kommer ta ytterligare en månad att få igång henne för hoppningen.
Sen sist jag bloggade har det hänt en del på hästfronten. Lucia är nyklippt, och jag fick klippa hela henne iknklusive öron och huvud, vilket jag aldrig tidigare gjort. Hon har även vart till och från i ridningen, ena dagen är hon som en tickande glad bomb, medan hon andra dagen är lugn och sansad. Just nu föredrar jag hennes lugna och sansade sida före den explosiva. Jag vill inte ens veta hur lycklig hon kommer vara när hon ska hoppa igen, då åker säkerhetsvästen på. Finns det några fler skydd man kan täcka sin kropp med? Haha, nej men det skall nog gå bra tror jag. Jag har även klippt en ponny i stallet, hon var rejält rädd i början, men med mycket tålamod gick det bra.
Nu ska jag vila, uppdaterar när jag är frisk igen och back on buisness.
/Johanna
fredag!(agnes update)
Idag kom det äntligen torv till stallet, han som levererar har bara haft blött så han har inte haft något torrt. ''ruus'' har stått på halm så jag började bli rätt trött på att mocka i det. Men jag tycker det är mysigt endå åt hästarna med halm.
Så när jag kom till stallet började jag med att hjälpa Lina som har en storhäst i stallet Artemis, att skotta in torven i förådet, så det håller sig torrt och bra. Sen började jag mocka ur allt halm och torvbädden jag hade under och lade in ny torv. Jag och Lina red sedan ut, ''misse'' blev sparkad i somras så har opererat bort griffelbenet tror jag det var, men har nu kommit igång smått igen med skritt och trav. Vilket är superkul! :)
Vi red upp genom byn och red sen vidare upp på så kallade ''bomvägen'' som är en flera mil lång grusväg rakt upp i skogen, nu är det väldigt bra underlag där också när det regnat mycket. Den har en tendens till att den lätt blir för hård. Ruus var väldigt trevlig trots att hon vilade igår, ibland går det inte alls att komma till ridning på henne dagen efter hon vilat. Men idag var det inte alls så, Lina travade och jag kunde rida en avspänd galopp bredvid henne och ''misse''. Utan att hon blev stressad och het, hon började söka sig till en lägre form och trampade på bra med bakbenen.
På tävling i älvkarleby.
Så när jag kom till stallet började jag med att hjälpa Lina som har en storhäst i stallet Artemis, att skotta in torven i förådet, så det håller sig torrt och bra. Sen började jag mocka ur allt halm och torvbädden jag hade under och lade in ny torv. Jag och Lina red sedan ut, ''misse'' blev sparkad i somras så har opererat bort griffelbenet tror jag det var, men har nu kommit igång smått igen med skritt och trav. Vilket är superkul! :)
Vi red upp genom byn och red sen vidare upp på så kallade ''bomvägen'' som är en flera mil lång grusväg rakt upp i skogen, nu är det väldigt bra underlag där också när det regnat mycket. Den har en tendens till att den lätt blir för hård. Ruus var väldigt trevlig trots att hon vilade igår, ibland går det inte alls att komma till ridning på henne dagen efter hon vilat. Men idag var det inte alls så, Lina travade och jag kunde rida en avspänd galopp bredvid henne och ''misse''. Utan att hon blev stressad och het, hon började söka sig till en lägre form och trampade på bra med bakbenen.
På tävling i älvkarleby.
(agnes update)
Hej!
Tränade hoppning igår med ''ruus'' det var väldigt kul då det kändes som om jag inte hade tränat på länge. Blev ingenting förra torsdagen då jag var sjuk.
Vi tränade mycket lydnad och på att reglera galoppen. Hon skötte sig superbra!
Idag slutade jag skolan klockan halv 1 det var väldigt skönt, jag gick direkt till stallet och så red jag ut och tog det mest lungt, hon var trött efter igår. Skrittade och travade lite bara red ca 35 min.
Sen red jag en b-ponny i stallet. Leif som han kallas är en valack på 5år, idag fick han för första gången sedan han kom till emelie som äger honom ridas ut i skogen utan någon annan häst med i sällskap. Han var lite fundersam i början men lät sig övertalas med lite smackningar. Allt eftersom slappnad han av och han var väldigt trevlig att rida på red ca 40 min. Smörjde ruus alla träns idag, och det var verkligen nödvändigt!
Pappa hämtade mig i stallet vig halv 6, nu ska jag titta på idol.
Ta hand om er!
/agnes
Power walk med Lusfia (Johanna update)
Hej och hå vilket hästig dag. Har jobbat på ryttarstugan från 11-17, vilket gick fruktansvärt bra. Dagen har gått jätte fort och jag älskar det helt enkelt. Det är så lugnt, även om det kommer massa nya saker som ska prismärkas eller hängas upp så är det så himla lugnt, vilket passar mig perfekt. Jag som annars alltid är stressad, är faktiskt aldrig stressad där. Jag gillar att få göra saker i min takt. Efter jag slutat hämtade syster upp mig, vi åkte förbi skolan och hämtade lite material jag glömt till foderprovet imorgon, som jag i övrgit har pluggat på hela kvällen, dissade faktiskt matte B för detta, haha.
Innan vi åkte till lusbusan åkte vi förbi mcdonals och köpte en glass, och en dricka, men lite sorgliga händelser på vägen fick tyvärr drickan att rinna ur, tur att jag räddade våra glassar, annars hade det blivit stor sorg hos mig. Började iallafall att fixa alla saker till hästen, hon är förjävlig i boxen och hon slutar aldrig förvåna mig hur stökig hon kan vara. Usch för det! När vi var klar spolade vi benen på henne och begav oss sedan ut på en 35 minuters powerwalk, ja det är precis som man måste gå för att hinna med henne. Säger man åt henne att ta det lugnt blir hon mest sur och går och små bits hela turen, så det är bara att hålla leendet uppe och hänga på. Hon är inte världens lättaste att gå med, tyvärr, då jag föredrar detta just när hästen skall ha en vilodag. Det sägs att hästar inte skall stå helt stilla, utan den dag dom ska vila skall dem iallafall röra på sig, och då är ju en promenad för hand perfekt! Det försöker jag alltid göra med min häst iallafall, åtminstonde någongång varje vecka. Ibland blir det någon dag mer/mindre. När jag är i tävlingssäsong försöker jag alltid promenera åtminstonde 20 min dagen efter tävling.
Hur som hann hon med att trampa mig ett visst antal gr på fötterna innan vi var hemma i stallet igen, men det gör ingenting, för hon är så vacker och jag ger henne all min kärlek. Det finns ingenting som skulle få mig arg på henne, inte ens när hon är som värst. Jag gör allt jag kan för att hon ska må bra, det är vad vilkorslöskärlek går ut på.
Åkte hem runt 20.00, har som jag nämnt ovan sedan dess pluggat om foder, samtidigt som jag förgyllt kvällen med en skål popcorn och sällskap av syster och pappa. Nu ska jag hoppa i säng så jag orkar rida ordentligt imorgon, samt prestera bra på provet. Jag är aldrig riktigt nöjd om jag inte presterar bra, så det är bara att fixa det. Tur att busan förgyller min vardag! ♥
Ta hand om er.
/ Johanna Öberg
Innan vi åkte till lusbusan åkte vi förbi mcdonals och köpte en glass, och en dricka, men lite sorgliga händelser på vägen fick tyvärr drickan att rinna ur, tur att jag räddade våra glassar, annars hade det blivit stor sorg hos mig. Började iallafall att fixa alla saker till hästen, hon är förjävlig i boxen och hon slutar aldrig förvåna mig hur stökig hon kan vara. Usch för det! När vi var klar spolade vi benen på henne och begav oss sedan ut på en 35 minuters powerwalk, ja det är precis som man måste gå för att hinna med henne. Säger man åt henne att ta det lugnt blir hon mest sur och går och små bits hela turen, så det är bara att hålla leendet uppe och hänga på. Hon är inte världens lättaste att gå med, tyvärr, då jag föredrar detta just när hästen skall ha en vilodag. Det sägs att hästar inte skall stå helt stilla, utan den dag dom ska vila skall dem iallafall röra på sig, och då är ju en promenad för hand perfekt! Det försöker jag alltid göra med min häst iallafall, åtminstonde någongång varje vecka. Ibland blir det någon dag mer/mindre. När jag är i tävlingssäsong försöker jag alltid promenera åtminstonde 20 min dagen efter tävling.
Hur som hann hon med att trampa mig ett visst antal gr på fötterna innan vi var hemma i stallet igen, men det gör ingenting, för hon är så vacker och jag ger henne all min kärlek. Det finns ingenting som skulle få mig arg på henne, inte ens när hon är som värst. Jag gör allt jag kan för att hon ska må bra, det är vad vilkorslöskärlek går ut på.
Åkte hem runt 20.00, har som jag nämnt ovan sedan dess pluggat om foder, samtidigt som jag förgyllt kvällen med en skål popcorn och sällskap av syster och pappa. Nu ska jag hoppa i säng så jag orkar rida ordentligt imorgon, samt prestera bra på provet. Jag är aldrig riktigt nöjd om jag inte presterar bra, så det är bara att fixa det. Tur att busan förgyller min vardag! ♥
Ta hand om er.
/ Johanna Öberg
Lucia på ÅB (Johanna update)
Idag har vart en lång dag med en tidig morgon. Lucia har nämligen vart på ÅB nere på kliniken. Ingen av er som läser bloggen nu har säkert någon koll på detta, men Lucia har faktiskt blivit opererad för två veckor sedan. Pappa hämtade mig vid sju för att vi skulle åka till stallet, fixa Lucia och släppa ut hästarna. Lucia var rätt lugn i morse, hon som alltid annars är hetsig och vill ut. Visst, hon var väl lite uppmärksam, men inget mer än vanligt. Återbesöket gick över förväntan. Veterinärerna var jätte possetiva över resultatet som operationen gett, och jag ser även stor skillnad på henne. Hela hennes sätt att röra sig har förändrats nu.
Nu skall hon igång och ridas lite lätt, eller ja, såren från stygnen ska läka först, men sedan ska jag börja sätta igång henne. Om en månad är det "rutinkontroll", och vi alla hoppas på att det blir Lucias sista ÅB på kliniken. Det kommer bli lite tomt, nu har det vart så att man planerat var 3:dje vecka för att åka dit, eller ja, vi har vart där på ett besök, ett ÅB och sedan skjutsat henne till operation. Men ändå, man lär sig något nytt varje gång och jag gillar verkligen våra veterinärer, så gör även Lusbus!
Som alla mammor säger om sina barn, att dom är världens stoltaste mamma, så säger jag om Lucia. Jag är världens stoltaste ägare åt en fantastisk och underbar individ.
/Johanna
Nu skall hon igång och ridas lite lätt, eller ja, såren från stygnen ska läka först, men sedan ska jag börja sätta igång henne. Om en månad är det "rutinkontroll", och vi alla hoppas på att det blir Lucias sista ÅB på kliniken. Det kommer bli lite tomt, nu har det vart så att man planerat var 3:dje vecka för att åka dit, eller ja, vi har vart där på ett besök, ett ÅB och sedan skjutsat henne till operation. Men ändå, man lär sig något nytt varje gång och jag gillar verkligen våra veterinärer, så gör även Lusbus!
Som alla mammor säger om sina barn, att dom är världens stoltaste mamma, så säger jag om Lucia. Jag är världens stoltaste ägare åt en fantastisk och underbar individ.
/Johanna
Tanken med AJ-horses.
Välkommen och vad kul att du kollar in våran blogg. Tanken med den här bloggen är att vi (Agnes och Johanna) skall kunna skriva ned vad vi gör med våra hästar, hur vi tränar dem och tävlingsresultat. Självklart kommer även information om vardera häst att finnas, men först tänkte vi presentera oss själva.
Johanna Öberg
Jag är en glad och framåt tjej på snart 18 år. Går andra året på realgymnasiets hästlinje och har alltid varit intresserad av hästar så länge jag kan minnas, kommer speciellt ihåg hur avundsjuk jag var när min storasyster red, då var jag 4 och ville själv börja på ridskola, vilket man inte fick göra innan man blev 6-7. Envis är jag, det glömde jag att skriva här ovan, men hur som så var jag så himla envis att jag otroligt nog fick börja alldeles för tidigt, jag var nog inte äldre än 5. Eftersom att jag hade "hängt" med storasyster i stallet ville jag inte alls gå på hästskötarkurs, det var ingenting för mig. Jag fick iallafall börja på hästskötarkursen, men de märkte nog ganska fort att jag inte alls gillade det. Jag var alltid så busig att jag ledde ut min ponny jag skötte om i stallet, ut mot ridhuset och drog lögnen att "han smet", tills den lögnen inte längre fungerade. Efter ett tag hoppade jag in i systers ridgrupp, och där trivdes jag verkligen. Nu hade jag hittat mitt "hem" och min passion i livet. Fortsatte rida på ridskolan, tävlade en envis ridskole häst och cirkusen höll på så tills jag äntligen fick min egna första ponny. Jag minns inte vilken dag det var, och inte vilket år det var, jag minns bara hur lycklig jag var.
Min första egna ponny var en söt valack som var ungefär lika envis som jag, om inte snäppet envisare. Han var så busig att man inte alls visste vart man hade honom, men han var min ögonsten. Vi tävlade en del ihop men nådde väl aldrig några större framgångar. Vi startade Lb tillsammans innan jag sålde honom i januari 06.
Parallellt med min goa ögonsten var jag även stolt ägare åt en d-ponny. Ett svårridet sto, född 1994. Jag minns att vi egentligen skulle åka ner till Göteborg och provrida en ponny samma dag som vi ringde på henne. Varför vi inte åkte till göteborg minns jag inte, men det gjorde inte mig någonting eftersom att jag skulle få provrida en annan ponny. Jag minns hur min reaktion var när jag såg henne första gången, "är det hon jag ska rida på?" minns jag att jag frågade. Och självklart var det så. Jag satt upp på henne och vågade nog inte röra mig så mycket, för vem visste om hon skulle springa till skogs då? Provridningen gick iallafall jätte bra, Valetta som hon kallas var tvärt emot min dåvarande valack. Hon var het, hon hade humör och ett jäkla temprament, men jag ville ha henne! Vi provade henne 2 gånger, och det kändes jätte bra. Hon kunde ju göra rena galoppombyten och hon var jätte pigg, jag begärde inget mer när jag var 13 år. Hon kom hem till mig den 5 oktober 2005, och i början ställde hon mest till det. Hon gick inte att rida på bett, då stod hon på bakbenen. Hon kastade av mig var och varannan dag och jag var så himla less. Efter att vi släppt henne på bete sommaren 2007, för att sedan ta hem henne igen till ett annat stall vart hon en helt annan häst. Hon vart lugn, harmonisk och jag var helt övertygad om att det var stressen som gjorde henne till det vilddjur hon var. Under alla år vi delade så var hon min andra halva, jag tog tröst hos henne om jag var ledsen, och var glad hos henne om jag kände lycka. Hon lämnade oss 22 september 2008, många tårar vart det, men hon har det jätte bra nu.
Eftersom att jag alltid hittar något nytt spännande på vägen så hade jag även en till häst parallellt med min d-ponny, jag fick nämligen min första storhäst i Augusti 08. Det är ett sto, född 1996, tyskimport. Hon är en oldenburgare med mycket bra stamtavla. Lucia har tidigare gått 135 i tyskland, och 130 i Sverige. Hon är en bestämd dam som oftast tar livet med en klackspark, en häst med fint hjärta och gott huvud, hon vill alltid vara alla till lags. Vi har placeringar upp tom 120, och skall nu fortsätta etablera oss i 130 klasser. Jag har inte mycket att säga om denna häst, mer än att hon är min partner in crime. Hon ställer alltid upp och försöker göra vad jag ber henne om. Ett mörktbrunt sto med karaktär som sätter sina spår. Jag är och förblir världens stoltaste ägare åt en underbar individ. Mål för 2010 är att få bra rundor i 130, därefter får vi se vart hon tar mig. Planerat in för framtiden är även att Lucia ska bli mamma, ett jobb jag tror hon kommer sköta exemplariskt. Lucia kommer att stanna i våran familj tills hästhimmeln kallar.
Det var väl det mesta om mig och min ridhistoria, har ni frågor så kontakta mig genom kommentarsfältet. Agnes presentation kommer inom snar framtid. Ta hand om er!
/ Johanna Öberg
Agnes Karlsson
Här kommer en kort presentation om mig!
Även jag är en glad och aktiv tjej som fyller 15 om några månader. Mitt intresse för häsar har funnits så länge jag kan minnas.
Mamma hade en islandshäst när jag var liten då vi bodde i Umeå, Jag red även något russ där om jag minns rätt. Vi flyttade till Gävle och jag började då rida på Fältis, där red jag fram tills jag var ca 10år då jag fick min första riktiga medryttarhäst som hette Raci Dick Tracy. En envis Whelsh mountian som var en svart liten c-ponny. Han var stor då i mina ögon, och jag åkte mest med i början då han sprang dit han ville. Han såldes tyvärr efter ca 1 år. Samtidigt red jag mycket hos en kompis till mig då som hade tre hästar.Sen då fick jag erbjundandet att börja rida en b-ponny som heter Timmy, som jag även tävlade på i hoppning och nån dressyr tävling. Ägarna till lilla Timmy hade även en d-ponny som jag red då ibland, men då var det skräckblandad förtjusning att rida på henne.
RuusRut som hon heter har jag nu tagit på foder är ett nätt nordsvensktsto född -96 som brinner för hoppningen,jag har ganska nyss börjat tävlat henne, upp till lc ensålänge. ''Ruus'' som jag kallar henne har mycket bestämda åsikter, Vissa personer tycker hon mycket om och andra gillar hon inte alls. Så man får ta henne lite för den hon är. Och det gäller i ridningen också. Helt plötsligt kan ''ruus'' fara iväg som ett x2000 tåg och hoppa fram i luftsprång, men jag blir oftast inte arg på henne utan försöker mest rida på som om ingenting har hänt. Det händer ofta på framhoppningar, men när hon väl kommer in på banan så blir hon en helt annan häst.Vi tränar på och rider mycket lydnad, där finns det mycket kvar att jobba på.
Mål för 2010 är få bra runder och rida mer kontrolerbart mellan hindren. Och att ev starta LA framöver.
Det var en kort sammanfattning om mig och min ridhistoria.
Seyou / Agnes
Johanna Öberg
Jag är en glad och framåt tjej på snart 18 år. Går andra året på realgymnasiets hästlinje och har alltid varit intresserad av hästar så länge jag kan minnas, kommer speciellt ihåg hur avundsjuk jag var när min storasyster red, då var jag 4 och ville själv börja på ridskola, vilket man inte fick göra innan man blev 6-7. Envis är jag, det glömde jag att skriva här ovan, men hur som så var jag så himla envis att jag otroligt nog fick börja alldeles för tidigt, jag var nog inte äldre än 5. Eftersom att jag hade "hängt" med storasyster i stallet ville jag inte alls gå på hästskötarkurs, det var ingenting för mig. Jag fick iallafall börja på hästskötarkursen, men de märkte nog ganska fort att jag inte alls gillade det. Jag var alltid så busig att jag ledde ut min ponny jag skötte om i stallet, ut mot ridhuset och drog lögnen att "han smet", tills den lögnen inte längre fungerade. Efter ett tag hoppade jag in i systers ridgrupp, och där trivdes jag verkligen. Nu hade jag hittat mitt "hem" och min passion i livet. Fortsatte rida på ridskolan, tävlade en envis ridskole häst och cirkusen höll på så tills jag äntligen fick min egna första ponny. Jag minns inte vilken dag det var, och inte vilket år det var, jag minns bara hur lycklig jag var.
Min första egna ponny var en söt valack som var ungefär lika envis som jag, om inte snäppet envisare. Han var så busig att man inte alls visste vart man hade honom, men han var min ögonsten. Vi tävlade en del ihop men nådde väl aldrig några större framgångar. Vi startade Lb tillsammans innan jag sålde honom i januari 06.
Parallellt med min goa ögonsten var jag även stolt ägare åt en d-ponny. Ett svårridet sto, född 1994. Jag minns att vi egentligen skulle åka ner till Göteborg och provrida en ponny samma dag som vi ringde på henne. Varför vi inte åkte till göteborg minns jag inte, men det gjorde inte mig någonting eftersom att jag skulle få provrida en annan ponny. Jag minns hur min reaktion var när jag såg henne första gången, "är det hon jag ska rida på?" minns jag att jag frågade. Och självklart var det så. Jag satt upp på henne och vågade nog inte röra mig så mycket, för vem visste om hon skulle springa till skogs då? Provridningen gick iallafall jätte bra, Valetta som hon kallas var tvärt emot min dåvarande valack. Hon var het, hon hade humör och ett jäkla temprament, men jag ville ha henne! Vi provade henne 2 gånger, och det kändes jätte bra. Hon kunde ju göra rena galoppombyten och hon var jätte pigg, jag begärde inget mer när jag var 13 år. Hon kom hem till mig den 5 oktober 2005, och i början ställde hon mest till det. Hon gick inte att rida på bett, då stod hon på bakbenen. Hon kastade av mig var och varannan dag och jag var så himla less. Efter att vi släppt henne på bete sommaren 2007, för att sedan ta hem henne igen till ett annat stall vart hon en helt annan häst. Hon vart lugn, harmonisk och jag var helt övertygad om att det var stressen som gjorde henne till det vilddjur hon var. Under alla år vi delade så var hon min andra halva, jag tog tröst hos henne om jag var ledsen, och var glad hos henne om jag kände lycka. Hon lämnade oss 22 september 2008, många tårar vart det, men hon har det jätte bra nu.
Eftersom att jag alltid hittar något nytt spännande på vägen så hade jag även en till häst parallellt med min d-ponny, jag fick nämligen min första storhäst i Augusti 08. Det är ett sto, född 1996, tyskimport. Hon är en oldenburgare med mycket bra stamtavla. Lucia har tidigare gått 135 i tyskland, och 130 i Sverige. Hon är en bestämd dam som oftast tar livet med en klackspark, en häst med fint hjärta och gott huvud, hon vill alltid vara alla till lags. Vi har placeringar upp tom 120, och skall nu fortsätta etablera oss i 130 klasser. Jag har inte mycket att säga om denna häst, mer än att hon är min partner in crime. Hon ställer alltid upp och försöker göra vad jag ber henne om. Ett mörktbrunt sto med karaktär som sätter sina spår. Jag är och förblir världens stoltaste ägare åt en underbar individ. Mål för 2010 är att få bra rundor i 130, därefter får vi se vart hon tar mig. Planerat in för framtiden är även att Lucia ska bli mamma, ett jobb jag tror hon kommer sköta exemplariskt. Lucia kommer att stanna i våran familj tills hästhimmeln kallar.
Det var väl det mesta om mig och min ridhistoria, har ni frågor så kontakta mig genom kommentarsfältet. Agnes presentation kommer inom snar framtid. Ta hand om er!
/ Johanna Öberg
Agnes Karlsson
Här kommer en kort presentation om mig!
Även jag är en glad och aktiv tjej som fyller 15 om några månader. Mitt intresse för häsar har funnits så länge jag kan minnas.
Mamma hade en islandshäst när jag var liten då vi bodde i Umeå, Jag red även något russ där om jag minns rätt. Vi flyttade till Gävle och jag började då rida på Fältis, där red jag fram tills jag var ca 10år då jag fick min första riktiga medryttarhäst som hette Raci Dick Tracy. En envis Whelsh mountian som var en svart liten c-ponny. Han var stor då i mina ögon, och jag åkte mest med i början då han sprang dit han ville. Han såldes tyvärr efter ca 1 år. Samtidigt red jag mycket hos en kompis till mig då som hade tre hästar.Sen då fick jag erbjundandet att börja rida en b-ponny som heter Timmy, som jag även tävlade på i hoppning och nån dressyr tävling. Ägarna till lilla Timmy hade även en d-ponny som jag red då ibland, men då var det skräckblandad förtjusning att rida på henne.
RuusRut som hon heter har jag nu tagit på foder är ett nätt nordsvensktsto född -96 som brinner för hoppningen,jag har ganska nyss börjat tävlat henne, upp till lc ensålänge. ''Ruus'' som jag kallar henne har mycket bestämda åsikter, Vissa personer tycker hon mycket om och andra gillar hon inte alls. Så man får ta henne lite för den hon är. Och det gäller i ridningen också. Helt plötsligt kan ''ruus'' fara iväg som ett x2000 tåg och hoppa fram i luftsprång, men jag blir oftast inte arg på henne utan försöker mest rida på som om ingenting har hänt. Det händer ofta på framhoppningar, men när hon väl kommer in på banan så blir hon en helt annan häst.Vi tränar på och rider mycket lydnad, där finns det mycket kvar att jobba på.
Mål för 2010 är få bra runder och rida mer kontrolerbart mellan hindren. Och att ev starta LA framöver.
Det var en kort sammanfattning om mig och min ridhistoria.
Seyou / Agnes
