Tanken med AJ-horses.
Välkommen och vad kul att du kollar in våran blogg. Tanken med den här bloggen är att vi (Agnes och Johanna) skall kunna skriva ned vad vi gör med våra hästar, hur vi tränar dem och tävlingsresultat. Självklart kommer även information om vardera häst att finnas, men först tänkte vi presentera oss själva.
Johanna Öberg
Jag är en glad och framåt tjej på snart 18 år. Går andra året på realgymnasiets hästlinje och har alltid varit intresserad av hästar så länge jag kan minnas, kommer speciellt ihåg hur avundsjuk jag var när min storasyster red, då var jag 4 och ville själv börja på ridskola, vilket man inte fick göra innan man blev 6-7. Envis är jag, det glömde jag att skriva här ovan, men hur som så var jag så himla envis att jag otroligt nog fick börja alldeles för tidigt, jag var nog inte äldre än 5. Eftersom att jag hade "hängt" med storasyster i stallet ville jag inte alls gå på hästskötarkurs, det var ingenting för mig. Jag fick iallafall börja på hästskötarkursen, men de märkte nog ganska fort att jag inte alls gillade det. Jag var alltid så busig att jag ledde ut min ponny jag skötte om i stallet, ut mot ridhuset och drog lögnen att "han smet", tills den lögnen inte längre fungerade. Efter ett tag hoppade jag in i systers ridgrupp, och där trivdes jag verkligen. Nu hade jag hittat mitt "hem" och min passion i livet. Fortsatte rida på ridskolan, tävlade en envis ridskole häst och cirkusen höll på så tills jag äntligen fick min egna första ponny. Jag minns inte vilken dag det var, och inte vilket år det var, jag minns bara hur lycklig jag var.
Min första egna ponny var en söt valack som var ungefär lika envis som jag, om inte snäppet envisare. Han var så busig att man inte alls visste vart man hade honom, men han var min ögonsten. Vi tävlade en del ihop men nådde väl aldrig några större framgångar. Vi startade Lb tillsammans innan jag sålde honom i januari 06.
Parallellt med min goa ögonsten var jag även stolt ägare åt en d-ponny. Ett svårridet sto, född 1994. Jag minns att vi egentligen skulle åka ner till Göteborg och provrida en ponny samma dag som vi ringde på henne. Varför vi inte åkte till göteborg minns jag inte, men det gjorde inte mig någonting eftersom att jag skulle få provrida en annan ponny. Jag minns hur min reaktion var när jag såg henne första gången, "är det hon jag ska rida på?" minns jag att jag frågade. Och självklart var det så. Jag satt upp på henne och vågade nog inte röra mig så mycket, för vem visste om hon skulle springa till skogs då? Provridningen gick iallafall jätte bra, Valetta som hon kallas var tvärt emot min dåvarande valack. Hon var het, hon hade humör och ett jäkla temprament, men jag ville ha henne! Vi provade henne 2 gånger, och det kändes jätte bra. Hon kunde ju göra rena galoppombyten och hon var jätte pigg, jag begärde inget mer när jag var 13 år. Hon kom hem till mig den 5 oktober 2005, och i början ställde hon mest till det. Hon gick inte att rida på bett, då stod hon på bakbenen. Hon kastade av mig var och varannan dag och jag var så himla less. Efter att vi släppt henne på bete sommaren 2007, för att sedan ta hem henne igen till ett annat stall vart hon en helt annan häst. Hon vart lugn, harmonisk och jag var helt övertygad om att det var stressen som gjorde henne till det vilddjur hon var. Under alla år vi delade så var hon min andra halva, jag tog tröst hos henne om jag var ledsen, och var glad hos henne om jag kände lycka. Hon lämnade oss 22 september 2008, många tårar vart det, men hon har det jätte bra nu.
Eftersom att jag alltid hittar något nytt spännande på vägen så hade jag även en till häst parallellt med min d-ponny, jag fick nämligen min första storhäst i Augusti 08. Det är ett sto, född 1996, tyskimport. Hon är en oldenburgare med mycket bra stamtavla. Lucia har tidigare gått 135 i tyskland, och 130 i Sverige. Hon är en bestämd dam som oftast tar livet med en klackspark, en häst med fint hjärta och gott huvud, hon vill alltid vara alla till lags. Vi har placeringar upp tom 120, och skall nu fortsätta etablera oss i 130 klasser. Jag har inte mycket att säga om denna häst, mer än att hon är min partner in crime. Hon ställer alltid upp och försöker göra vad jag ber henne om. Ett mörktbrunt sto med karaktär som sätter sina spår. Jag är och förblir världens stoltaste ägare åt en underbar individ. Mål för 2010 är att få bra rundor i 130, därefter får vi se vart hon tar mig. Planerat in för framtiden är även att Lucia ska bli mamma, ett jobb jag tror hon kommer sköta exemplariskt. Lucia kommer att stanna i våran familj tills hästhimmeln kallar.
Det var väl det mesta om mig och min ridhistoria, har ni frågor så kontakta mig genom kommentarsfältet. Agnes presentation kommer inom snar framtid. Ta hand om er!
/ Johanna Öberg
Agnes Karlsson
Här kommer en kort presentation om mig!
Även jag är en glad och aktiv tjej som fyller 15 om några månader. Mitt intresse för häsar har funnits så länge jag kan minnas.
Mamma hade en islandshäst när jag var liten då vi bodde i Umeå, Jag red även något russ där om jag minns rätt. Vi flyttade till Gävle och jag började då rida på Fältis, där red jag fram tills jag var ca 10år då jag fick min första riktiga medryttarhäst som hette Raci Dick Tracy. En envis Whelsh mountian som var en svart liten c-ponny. Han var stor då i mina ögon, och jag åkte mest med i början då han sprang dit han ville. Han såldes tyvärr efter ca 1 år. Samtidigt red jag mycket hos en kompis till mig då som hade tre hästar.Sen då fick jag erbjundandet att börja rida en b-ponny som heter Timmy, som jag även tävlade på i hoppning och nån dressyr tävling. Ägarna till lilla Timmy hade även en d-ponny som jag red då ibland, men då var det skräckblandad förtjusning att rida på henne.
RuusRut som hon heter har jag nu tagit på foder är ett nätt nordsvensktsto född -96 som brinner för hoppningen,jag har ganska nyss börjat tävlat henne, upp till lc ensålänge. ''Ruus'' som jag kallar henne har mycket bestämda åsikter, Vissa personer tycker hon mycket om och andra gillar hon inte alls. Så man får ta henne lite för den hon är. Och det gäller i ridningen också. Helt plötsligt kan ''ruus'' fara iväg som ett x2000 tåg och hoppa fram i luftsprång, men jag blir oftast inte arg på henne utan försöker mest rida på som om ingenting har hänt. Det händer ofta på framhoppningar, men när hon väl kommer in på banan så blir hon en helt annan häst.Vi tränar på och rider mycket lydnad, där finns det mycket kvar att jobba på.
Mål för 2010 är få bra runder och rida mer kontrolerbart mellan hindren. Och att ev starta LA framöver.
Det var en kort sammanfattning om mig och min ridhistoria.
Seyou / Agnes
Johanna Öberg
Jag är en glad och framåt tjej på snart 18 år. Går andra året på realgymnasiets hästlinje och har alltid varit intresserad av hästar så länge jag kan minnas, kommer speciellt ihåg hur avundsjuk jag var när min storasyster red, då var jag 4 och ville själv börja på ridskola, vilket man inte fick göra innan man blev 6-7. Envis är jag, det glömde jag att skriva här ovan, men hur som så var jag så himla envis att jag otroligt nog fick börja alldeles för tidigt, jag var nog inte äldre än 5. Eftersom att jag hade "hängt" med storasyster i stallet ville jag inte alls gå på hästskötarkurs, det var ingenting för mig. Jag fick iallafall börja på hästskötarkursen, men de märkte nog ganska fort att jag inte alls gillade det. Jag var alltid så busig att jag ledde ut min ponny jag skötte om i stallet, ut mot ridhuset och drog lögnen att "han smet", tills den lögnen inte längre fungerade. Efter ett tag hoppade jag in i systers ridgrupp, och där trivdes jag verkligen. Nu hade jag hittat mitt "hem" och min passion i livet. Fortsatte rida på ridskolan, tävlade en envis ridskole häst och cirkusen höll på så tills jag äntligen fick min egna första ponny. Jag minns inte vilken dag det var, och inte vilket år det var, jag minns bara hur lycklig jag var.
Min första egna ponny var en söt valack som var ungefär lika envis som jag, om inte snäppet envisare. Han var så busig att man inte alls visste vart man hade honom, men han var min ögonsten. Vi tävlade en del ihop men nådde väl aldrig några större framgångar. Vi startade Lb tillsammans innan jag sålde honom i januari 06.
Parallellt med min goa ögonsten var jag även stolt ägare åt en d-ponny. Ett svårridet sto, född 1994. Jag minns att vi egentligen skulle åka ner till Göteborg och provrida en ponny samma dag som vi ringde på henne. Varför vi inte åkte till göteborg minns jag inte, men det gjorde inte mig någonting eftersom att jag skulle få provrida en annan ponny. Jag minns hur min reaktion var när jag såg henne första gången, "är det hon jag ska rida på?" minns jag att jag frågade. Och självklart var det så. Jag satt upp på henne och vågade nog inte röra mig så mycket, för vem visste om hon skulle springa till skogs då? Provridningen gick iallafall jätte bra, Valetta som hon kallas var tvärt emot min dåvarande valack. Hon var het, hon hade humör och ett jäkla temprament, men jag ville ha henne! Vi provade henne 2 gånger, och det kändes jätte bra. Hon kunde ju göra rena galoppombyten och hon var jätte pigg, jag begärde inget mer när jag var 13 år. Hon kom hem till mig den 5 oktober 2005, och i början ställde hon mest till det. Hon gick inte att rida på bett, då stod hon på bakbenen. Hon kastade av mig var och varannan dag och jag var så himla less. Efter att vi släppt henne på bete sommaren 2007, för att sedan ta hem henne igen till ett annat stall vart hon en helt annan häst. Hon vart lugn, harmonisk och jag var helt övertygad om att det var stressen som gjorde henne till det vilddjur hon var. Under alla år vi delade så var hon min andra halva, jag tog tröst hos henne om jag var ledsen, och var glad hos henne om jag kände lycka. Hon lämnade oss 22 september 2008, många tårar vart det, men hon har det jätte bra nu.
Eftersom att jag alltid hittar något nytt spännande på vägen så hade jag även en till häst parallellt med min d-ponny, jag fick nämligen min första storhäst i Augusti 08. Det är ett sto, född 1996, tyskimport. Hon är en oldenburgare med mycket bra stamtavla. Lucia har tidigare gått 135 i tyskland, och 130 i Sverige. Hon är en bestämd dam som oftast tar livet med en klackspark, en häst med fint hjärta och gott huvud, hon vill alltid vara alla till lags. Vi har placeringar upp tom 120, och skall nu fortsätta etablera oss i 130 klasser. Jag har inte mycket att säga om denna häst, mer än att hon är min partner in crime. Hon ställer alltid upp och försöker göra vad jag ber henne om. Ett mörktbrunt sto med karaktär som sätter sina spår. Jag är och förblir världens stoltaste ägare åt en underbar individ. Mål för 2010 är att få bra rundor i 130, därefter får vi se vart hon tar mig. Planerat in för framtiden är även att Lucia ska bli mamma, ett jobb jag tror hon kommer sköta exemplariskt. Lucia kommer att stanna i våran familj tills hästhimmeln kallar.
Det var väl det mesta om mig och min ridhistoria, har ni frågor så kontakta mig genom kommentarsfältet. Agnes presentation kommer inom snar framtid. Ta hand om er!
/ Johanna Öberg
Agnes Karlsson
Här kommer en kort presentation om mig!
Även jag är en glad och aktiv tjej som fyller 15 om några månader. Mitt intresse för häsar har funnits så länge jag kan minnas.
Mamma hade en islandshäst när jag var liten då vi bodde i Umeå, Jag red även något russ där om jag minns rätt. Vi flyttade till Gävle och jag började då rida på Fältis, där red jag fram tills jag var ca 10år då jag fick min första riktiga medryttarhäst som hette Raci Dick Tracy. En envis Whelsh mountian som var en svart liten c-ponny. Han var stor då i mina ögon, och jag åkte mest med i början då han sprang dit han ville. Han såldes tyvärr efter ca 1 år. Samtidigt red jag mycket hos en kompis till mig då som hade tre hästar.Sen då fick jag erbjundandet att börja rida en b-ponny som heter Timmy, som jag även tävlade på i hoppning och nån dressyr tävling. Ägarna till lilla Timmy hade även en d-ponny som jag red då ibland, men då var det skräckblandad förtjusning att rida på henne.
RuusRut som hon heter har jag nu tagit på foder är ett nätt nordsvensktsto född -96 som brinner för hoppningen,jag har ganska nyss börjat tävlat henne, upp till lc ensålänge. ''Ruus'' som jag kallar henne har mycket bestämda åsikter, Vissa personer tycker hon mycket om och andra gillar hon inte alls. Så man får ta henne lite för den hon är. Och det gäller i ridningen också. Helt plötsligt kan ''ruus'' fara iväg som ett x2000 tåg och hoppa fram i luftsprång, men jag blir oftast inte arg på henne utan försöker mest rida på som om ingenting har hänt. Det händer ofta på framhoppningar, men när hon väl kommer in på banan så blir hon en helt annan häst.Vi tränar på och rider mycket lydnad, där finns det mycket kvar att jobba på.
Mål för 2010 är få bra runder och rida mer kontrolerbart mellan hindren. Och att ev starta LA framöver.
Det var en kort sammanfattning om mig och min ridhistoria.
Seyou / Agnes
Kommentarer
Trackback
